Hästmannen

Första dagen på praktiken. Är helt slut i kropp och själ trots att jag bara gick bredvid en reporter idag och inte gjorde speciellt mycket själv – agerade bollplank och GPS när vi for runt i de småländska skogarna. Jönköping – Tranås – Eksjö – Jönköping. Allt för att få tag på Hästmannens gamla hästar som nu vanvårdades igen. Helt utan lycka. Ingen hästman, inga ardennerston, ingen arg småländsk bonde. En upprörd horselover från Länsstyrelsen och en veterinär som inte ville prata när mikrofonen var på. Det var allt det blev av det. Jag var framförallt extra nöjd med att jag tagit på mig cowboybootsen då jag traskade runt i en del ladugårdar. Tog även lite bilder med en askass kamera som sedan ändå inte kom upp på hemsidan. Då grämde jag mig över att jag inte packat ner min digitala systemkamera så att jag faktiskt hade kunnat briljera lite. Tyckte det verkade råda brist på fotokärleken där. Det fotades med mobilkameror och den här kassa som jag fick låna då som utfrätte vareviga bild, även om det var mörkt.

Men mina bilder blev ju dåliga (notera att det var pga kameran) – och jag kände mig allmänt dålig. Dagen inleddes med att jag blev intervjuad av nyhetschefen. Han ställde frågor som: Varför vill du bli journalist? och:Varför vill du vara på radio? 

Dum som jag är så svarade jag ärligt och fel. Jag sa att jag inte var helt säker på att det var radio jag vill göra, men jag vill testa det för att jag tycker det är kul. Sen försökte jag förklara varför jag tyckte det var kul och då lät det som att jag menade att jag tyckte att det var dölätt  med radio och då kändes det som att jag förolämpade jag honom. Att mina anledningar till att bli journalist inte heller är några skyhöga demokratiska ideal var jag också ärlig med, utan jag berättade att det främst handlar om att jag vill ha ett kreativt yrke då jag finner berättande och kreativitet tillfredställande. Sen frågade han: Är du stresstålig? – även där var jag självklart ärlig och erkände att jag blir stressad, men att jag presterar bra under stress och får mina saker gjorde i tid. Men det var nog också fel svar. Alla mina svar var fel. Jag kände mig fel. Men så fick jag uppleva Karl-Oskar-Land och jakten på tre ardennerston och så kändes allt med ens bättre igen. Tills vi kom tillbaka till redaktionen och jag bara satt vid en dator och lyssnade igenom gamla inslag och SR:s utbildningsplattform. Ensam, ny och töntig kände jag mig och tvivlade på om jag någonsin skulle kunna bli en duktig journalist. Så satt jag där och tyckte synd om mig själv och började nästan gråta tills jag kom på att alla dessa känslor bara beror på PMS och således inte kan klassas som äkta, utan som tillfälliga sinnesrubbningar så då blev jag glad igen och lovade alla att göra ett fantastiskt nyhetsinslag imorgon.

Här kan man se och lyssna på det det blev av inslaget om Hästmannens ardennerhästar. Den förträffliga reportern heter Rebecka Montelius.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=4494657

här kan man läsa på lite om själva Hästmannen. Det är dokumentären som gjorts om honoms hemsida. Förövrigt är jag mycket inspirerad till att de den efter en dag som denna.

http://hastmannen.com/

Fotnot: två personer kände igen mitt namn på grund av den förträffliga enkäten jag, Madelene Szabó och Mira Hjort hargenomfört som en del av vår C-uppsats (även den som är anledningen till att jag inte har bloggat på sistone). Alltså: eftersom vi har spammat nästan 5000 journalister med enkätförfrågningar, påminnelser och mail har jag gjort mitt namn känt = smart. Så nu ser jag ljust på framtiden och tror att trots att jag svarade fel på alla frågor om VARFÖR jag vill bli journalist så kommer jag att bli en förträfflig sådan och året jag blir det – det är 2011. Så det så

Ny dag imorgon, kanske ny bloggpost. På återläsande.

Advertisements

One thought on “Hästmannen”

  1. ÅH vad underbart att läsa. Kopiera det där till SR Skaraborg så har du min första praktikdag. Jag fick också fota värdelösa bilder med en askass kamera och kände mig som ett ufo hela dagen. (Utan PMS, men med prestationsångest.) Jag tror det ska vara såhär de första dagarna. Snart kommer det arta sig tror jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s