Den vidriga skammen

Usch, idag är en sån där dag då jag fyllts av den vidriga skammen. Av flera anledningar. Först och främst gäller det väl mitt stora vredesutbrott i måndags över att jag inte fick min fördjupning. Då kändes det så jävla vidrigt att alla fick sitt förstahandsval, utom tre pers som fick sitt fjärdehandsval och jag blev på riktigt upprörd och tyckte att det var sjukt orättvist. Det visade jag också. Klart och tydligt.

Men igår så ordnade det där sig, jag vet inte hur, men på något sätt fick jag mitt andrahandsval istället och det känns helt okej. Klart tråkigt att inte få sitt förstahands, men jag kan leva med mitt andrahandsval. Så nu känns den där enorma urspårningen helt out of place och jag skäms inför mig själv. Jag försöker rättfärdiga mitt barnsliga agerande med att om jag inte hade agerat så hade lärarna kanske inte brytt sig om att fixa det och så hade jag varit kvar på pressfördjupningen, med att redigera tidningssidor och inte gjort något som jag faktiskt ville göra, medan 48 andra hade kul. Men det hjälps inte. Jag skäms ändå. Förlåt alla för mitt löjliga agerande. Men när två dramadrottningar sitter bredvid varandra, blir utlottade och ser varandra i tårfyllda ögon så bubblar det över. Dramat.

Den andra skammen är att jag vaknade kl 12 idag. Jag la mig kl 23 och vaknade kl 12. Jag vet inte varför jag mår så dåligt över att sova länge, men det gör jag. Det har jag alltid gjort. Det känns som att jag har ödslat bort all viktig morgontid till att gurka mig i sängen och sen är den förbi och jag får aldrig tillbaka den. Men återigen så överdriver jag. Det är inte sant. Hade jag gått upp vid 9 hade jag förmodligen inte gjort något vettigt med de första timmarna av dagen ändå. Jag hade sett på TV, suttit vid facebook, ätit frukost, läst tidningen i lugn och ro. Så det är inte så att jag har missat ett avgörande moment i mitt liv. Men likförbannat känns det så. Som att jag har lagt flera timmar på något smutsigt och oförlåtligt.

Tredje skammen är träningen. Min äckliga vilja att bli fit som fan inför beach 2011. Beach 2011 infinner sig om en månad för mig. Hur fan ska jag lyckas? Och ju mer jag inser att jag aldrig någonsin kommer att ha samma kropp som när jag var 17, desto mindre orkar jag gå och genomlida träningspassen. Så skammen där ligger i att jag vill göra det, men inte gör det för att jag är så lat, att jag istället sitter och bloggar, facebookar, sover, äter frukost, läser tidningen.

Så nu sitter jag bara här och skäms över alla möjliga ting och får ingenting gjort istället. Skammen har helt tagit över. Om tre timmar ska jag vara på Västfronten och vara bildchef. Då har jag inte gjort något vettigt med den här dagen fram tills dess. Trots att arbetspasset börjar kl 16. Då skäms jag ännu mer…

Annonser

2 thoughts on “Den vidriga skammen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s