Serious bitching

Det här med hundvaktandet skulle verkligen kunna vara toppen om jag bara hade att göra med såna fantastiska människor och djur som min faster och hennes hund Idun är. De dagarna då Idun bodde här förra veckan var bara roliga och härliga, kontakten med min faster trevlig och lägenheten hårig.

Det finns dock saker som gör mitt liv som hund(vakt) mindre fantastiskt. Jag tänker här berätta om en kvinna vars hund jag passar. Om hon på något mystiskt sätt finner min blogg så står jag fullständigt för att jag tycker såhär om henne och hennes hund, men jag har inte hjärta att säga det direkt till henne.

L. är en snygg kvinna i 40-årsåldern. Hon är ensamstående och har inga barn. Hon har inget jobb, men nu har hon praktikplats i fem veckor. Därför behöver hon hjälp med sin två år gamla hund E.

L. är socialt efterbliven. Hon förstår ingenting av sociala koder. Första gången hon ringde mig på min annons babblade hon om hur fantastisk och underbar hennes hund är i ungefär en timma. Jag skulle förmodligen bara ha sagt att jag var upptagen och inte hade tid, för nu tror L. att hon och jag är bästisar. Tror hon det inte är hon ännu mer socialt handikappad än annars, så för hennes skull – låtom oss hoppas.

Första gången vi träffades klagade hon på sitt jobb och sin chef i 30 minuter, berättade om hur hon fick diarré och att hon tänkte skolka från praktiken de två närmsta dagarna – för chefen var yngre än henne och L. tycker inte att yngre människor ska säga till äldre hur de ska bete sig.

Jag ska gå ut med hennes hund om en timma, inför den här promenaden behövde jag komma hem till L. igår för att se hur hon gör när hon tvättar tassar, rumpa, ansikte och mage noggrant efter varje promenad så att hemmet inte blir det minsta dammigt. L. har minutiöst välstädat hemma hos sig.  Visst kan jag ställa upp på att tvätta av hunden – jag får ju ändå betalt. Det ingår i mina arbetssysslor. Men det ingår inte att när jag kommer hem till L. kl 9 på kvällen efter att jag har ätit middag ska bli utskälld för hur mycket matos jag luktar. I ca 10 minuter pratade hon om hur hon inte kunde förstå hur människor inte vädrade medan de lagade mat. Flera gånger klagade hon på hur jag luktade. När jag berättade att vi ätit grekiskt med mycket vitlök och det kanske var därför rynkade hon på näsan och gjorde en grimas.

Efter att hon visat hur man tvättar E. försökte jag dra mig därifrån, men hon höll mig kvar i 20 minuter och pratade vidare om annat. Bland annat började hon fråga ut mig om mitt och Lars förhållande. Om vi var kära och så vidare. Hon frågade vad Lars jobbar med och när jag sa att han är lärare sa hon nåt i stil med: ”fyfan vad tråkigt”. Hon antydde också att jag egentligen borde passa hennes hund gratis, och frågade mig om mina inkomster och hur mycket pengar jag tjänar när jag extrajobbar.

Förstås så pratade hon även om hur fantastisk E. är. Problemet är att E. inte är speciellt fantastisk. Förra veckan när hon var här så skällde hon så fort det hördes ett ljud från trapphuset. Hon skällde på Lars och låg inte stilla en sekund utan flängde runt som bara den. Men eftersom E. är så speciell och fantastisk låter L. henne göra detta. E. får inte hälsa på andra hundar, för alla andra hundar är onda. Man får inte lämna E. utanför en affär eller dylikt ens för en minut, då får matte panik. Så fort man lämnar hunden som är värd 14000 kr (vilket är viktigt att påpeka) så kommer nämligen psykopater från Högsbo och flår djuren levande, alternativt säljer dom. Det har hon berättat för mig säkert 4-5 gånger. E. rycker även i kopplet. Hon hoppar och rycker och drar och skäller på cyklister och skateboardåkare.

L. har praktik i två veckor till, sen behöver hon inte mig mer. Det ser jag fram emot. För jag kan inte säga nej när jag inser att det här är en kvinna som inte har några vänner eftersom hon är så jävla otrevlig och jobbig. Någon måste passa hennes hund och jag hade oturen att få det uppdraget. Jag får i alla fall 70 kr/gång och E. är av en ras som inte fäller, så hårigt blir det ju i alla fall inte. Jag skulle kunna komma på 1000 fler saker att gnälla om på det här temat, fastän Lars har avrått mig från att skriva om det. Jag kan inte inte skriva om det. Jag lever hellre farligt. Jag måste få spy ur mig det här.

Igår var jag så nära på att säga allt det här till L., men jag gjorde det inte. Inte för att jag inte står för det, utan för att jag inte klarar av att såra henne. Jag inser att hon måste vara en mycket olycklig och ensam människa.

Det är så många andra som har hört av sig på min annons och jag skulle så mycket hellre passa en normal människas normala hund. Jag längtar till den dagen.

Annonser

2 thoughts on “Serious bitching”

  1. Jag tror din blogg kommer få näring av mer kontakt med denna människan. Lite som ”Supersize Me”, han utsatte sig för mat som skadade honom för att kunna göra en film om det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s